I hyttan
Att ha växt upp i glasbruksmiljö har stor betydelse för mig. Säkert ger det mig en överdrivet romantisk bild av verksamheten innanför väggarna. Men jag föredrar i så fall det. Jag känner mig på något sätt hemma i värmen och slamret. Inspirerad och upplivad.
Samtidigt har jag begränsad kunskap om arbetsprocessen och momenten för att förutse vad som händer, på möjligheterna som uppstår och försvinner i stunden.
I stället får jag koncentrera mig på förberedande arbeten; Att skissa och rita förstås. Ordna med fixturer och formar, blästra, såga och slipa ämnen. Men när det till slut är dags att blåsa har jag egentligen inte mycket att tillföra, möjligen kan jag öppna och stänga en form eller en kylugnsdörr.
Dagen efter, när vi öppnar kylugnen så känner jag oftast tillfredställelse och fascination. Kanske har jag ändå bidragit, hittat något eget, något värt undersöka vidare.
Mårten Cyrén 2018
