Jag har genom åren arbetat väldigt lite med glas. Någon gång har jag gjort något, men har egentligen känt att det varit onödigt att ge sig på just det som min pappa ägnade nästan hela sitt liv åt. Men med utställningsidén, tre generationer Cyrén, kändes det plötsligt annorlunda. Det började med min son Carls entusiasm inför glasets möjligheter, vår gemensamma bakgrund och samtidigt olika perspektiv. Kanske vore det intressant att väcka liv i glasbruket i mitt minne.
Orrefors var min värld som barn, allt jag visste och förstod. Glasbrukets puls var hela samhällets rytm. Signalen som ljöd över bruket före och efter lunch och vid arbetsdagens slut, det var helt naturligt och självklart. Glasbrukets alla platser med sina dofter och stämningar. Gravyrverkstan lite torra luft och tystlåtna surr. Syraverkstans fuktiga, stickande doft med arbetare i stövlar, handskar och förkläden av gummi. Utställningshallarnas tysta, dämpade kokosmattedoftande stillhet. Hyttans varma mullrande slammer. Och så pappas ateljé, dit jag gick varje dag efter skolan, nyfiken på vad han höll på med. En knarrig trätrappa, doften av en aningen fuktig linoleummatta som hölls på plats av rutmönstrade mässingslister. Jazzmusiken står på och pappa sitter böjd över ritbordet. Han tittar upp: - Hej grabben, hur var skolan idag? I efterhand funderar jag på hur allt detta har format mig och min syn på glas och glaset som arbetsmaterial.
Men mest var det förstås kamraterna och lekarna som var viktiga. Men alla kompisars föräldrar arbetade med glas på olika sätt. De blåste, slipade, ritade eller sålde glas. Pers mamma hette Ingeborg och var formgivare. Jons pappa var ändå lite annorlunda; Han cyklade ofta omkring med en kvällstidning på pakethållaren och pekade ut vilka gräsmattor som skulle klippas. Att han var ägare och direktör för det hela var ett oklart begrepp för oss småkillar.
Mina föremål till utställningen ”Cyrén Cyrén Cyrén” har varit tidskrävande, men väldigt spännande och roliga att ägna tid åt. Formmässigt är de kanske också en tillbakablick men inte helt och hållet. Jag har hunnit bli 60 år och har arbetat som formgivare i hela mitt vuxna liv. Förhoppningsvis har mitt glas blivit min egen blandning av det noggrant genomtänkta kombinerat med tillfälligheter, barnsligheter och vuxen analys. Kanske en erfaren nybörjares glas.
Mårten Cyrén 2018
Tack till:
Maja Heuer, The Glass Factory
Anders Wennerhag, The Glass Factory
Stefan Brandesten, Målerås Glasbruk AB
Peter Sigfridsson, Kosta Glasbruk AB
Charlotta Kjellander, Kosta Glasbruk AB
Carl Åkesson, Cover Design AB
Anders Wennerhag, The Glass Factory
Stefan Brandesten, Målerås Glasbruk AB
Peter Sigfridsson, Kosta Glasbruk AB
Charlotta Kjellander, Kosta Glasbruk AB
Carl Åkesson, Cover Design AB
Björn Friborg, The Glass Factory
Simon Klenell, Stockholm Glas
Johan Carlson, Fotograf
Mia Lorenz, Kosta Glasbruk AB
Torbjörn Källberg, Storängen Design AB
Anna Cyrén, Support
Simon Klenell, Stockholm Glas
Johan Carlson, Fotograf
Mia Lorenz, Kosta Glasbruk AB
Torbjörn Källberg, Storängen Design AB
Anna Cyrén, Support
Mikael Jacobsson, The Glass factory
Rasmus Nossbring, Stockholm Glas
Carl Cyrén, Samtidskonstnär
Malva Cyrén, Webborakel
Joel Enhörning, Byarums Bruk AB
Rasmus Nossbring, Stockholm Glas
Carl Cyrén, Samtidskonstnär
Malva Cyrén, Webborakel
Joel Enhörning, Byarums Bruk AB